A women's Room
Publicerad: 2/8, 2023
Regnigt idag igen. Tror det är regnigare än vanligt i sommar. Fast det gör mig inte jättemycket.
Sitter med mitt morgonkaffe - inte ute på altanen, men inne vid mitt arbetsbord precis innanför.
Jag gillar mina arbetsytor. P retar mig för det. Att jag gillar skrivbord - medan han gillar fåtöljer.
Säger något om våra personligheter tänker jag.
Tror inte jag är ensam om att längta efter en egen plats - det där rummet som ger en luft och centrering på samma gång. Höjd och djup.
Är man en människa som behöver få fatt i mer konstnärliga uttryck, ja då behöver man höjd och djup. Vidare ramar. Närvaro. Tid. Ostördhet. Högt i tak. Inte måste man vara författare, musiker, eller målare för att få kalla sig konstnär? Nej, nej.
Det räcker att man har något större krav än att bara röra sig inom hushållets vardag, som ofta innebär att bli konstant sysselsatt med plock, fix och hålla saker och ting flytande till nästa dag.
Skapar du något i livet och vill leva med kärlek, must och energi, ja då är du också en konstnär med livet och tiden som ark - och behöver höjd och djup.
Min granne Malin har gjort en husvagn till sin stilfulla getaway, min kompis Anja har en ateljé i ett litet hus vid sidan om, och om ni lyssnade på sångaren Sofia Karlssons sommarprat, (också en bekant som bor här i Järvsö och som jag har haft förmånen att få träna några gånger hemma i hennes Hälsingegård) så hörde ni henne berätta om vikten av sitt eget rum - a Womens Room.
Själv satte jag upp en liten hylla vid mitt skrivbord i går, och plötsligt fick hörnan mer liv och högre status:)
Där kan jag ställa blommor från trädgården och referenslitteratur som påminner om en vidare värld.
Varifrån kommer denna längtan som vi sällan ändå pratar om? Varför är det svårt att ge sig själv ett eget rum - bokstavligt och i bildlig betydelse. Tror man sig själv om för mycket? Begär man lite i överkant?
Det finns något skavigt med en kvinna/mamma som vill vara i fred.
Många är vi, som innerst inne vill vara både ovillkorligt älskade av våra närmaste och samtidigt fria att få göra som vi vill, när vi vill. Det är ju inte alltid lätt. Det är snårigt. Det är inte alltid så lämpligt.
Men ett litet rum, ett hörn som endast är till för oss och vår konstnärliga älskarinna, som Sofia Karlsson uttryckte det - det är åtminstone ett steg. Hon menade att den älskarinnan alltid vill ha oss mer, och blir lite sur när vi inte ger henne uppmärksamhet.
Hög igenkänningsfaktor på det. Att känna att man alltid ger för lite tid till det man ha en känsla av att man borde göra, det man lyfter och flyger på, det man hittar sin förankring i.
Idag är min uppmuntran till dig att ge dig ett rum eller en plats som är för dig och din älskarinna - kreativiteten.
Och lyssna på Sofias sommarprat.
X C
PS. Vad roligt att så många beställde min guidade rörelsesession i förrgår. Hoppas ni kommer att tycka om att göra den.
Maila om du vill ha en ljudfil du också, 10 minuter av intuitiv rörelse på yogamattan. Den kostar 100:- som du swishar när du fått den av mig - inte innan.
Eller om du vill du hellre bli ledd på film?
